Igång

Jag har idag gjort mitt andra höjdpass utan smärta i foten, huur underbart?! Jag vill dock inte ropa hej än. Jag är fortfarande hårt tejpad och hoppar med kort ansats och låda för att inte belasta lika hårt. Det känns som det är nu jag är i sitsen som det är lätt att ha lite för bråttom. Det är nu när det börjar kännas bättre som man gärna gasar på lite för hårt och istället knuffas tillbaka till ruta ett igen. Men nej nej, det ska inte få hända den här gången. Ingen stress! Men oj va glad jag är att vara igång igen. 

Bild från första höjdpasset, coach i bakgrunden!

Ja, den sista bilden har väl egentligen inte med inlägget att göra. Tänkte bara jag skulle visa hur det brukar sluta på många av träningspassen när man har en före detta gymnast med i gruppen (nej syftar tyvärr inte på mig själv..) Men tro det eller ej, jag höll faktiskt själv också på med gymnastik en gång i tiden. Och med en gång i tiden menar jag för sisådär 12 år sedan, innan jag började med friidrotten. Det var då på lite annan nivå än vad Philip gjorde, men ändå! I mitt huvud är jag fortfarande lika smidig som jag var då, nästan så jag borde kunna konkurrera med honom. Blir dock lika besviken varje gång, den jäveln har ju leder som gummiband, och mina blir mer och mer som träpinnar, väldigt torra sådana dessutom, som går av så fort man försöker återuppliva gamla gymnastikkunskaper. Men försöka kan man ju alltid. Har ju någon att se och lära av iallafall!